Har ni tänkt på hur lätt det är att bara trycka på en "radera" knapp? Du för datormusen över knappen, och klickar en gång på ordet "radera". Det kan komma upp en ruta som frågar "Är du säker" men i många fall försvinner allt bara efter ett klick. Tänk om det skulle fungera på samma sätt i en eget liv?
 
När man i verkliga livet raderar något, eller mistar någon, så finns det ofta både minnen och känslor kvar. Det gör att hur mycket man än försöker glömma något, så är det omöjligt. Dagligen blir jag påmind om saker jag försökt radera, händelser jag vill glömma och stunder som helst av allt skulle få försvinna, men konstigt nog lämnar alltid något kvar tankarna. 
 
Idag försökte jag radera min blogg, jag var ett klick ifrån att ta bort allt jag skrivit och lämna det bakom mig. Det var då det slog mig, att jag håller på att göra ett misstag. Även om det finns en hel del jag vill att skall försvinna, så är det så mycket annat jag vill ha kvar. Läste igenom bra och dåliga inlägg, roliga och sorliga stunder och insåg att det här är inget jag vill radera. Även om jag under det här året varit så inaktiv, så dålig bloggare så vill jag inte ta bort den här delen av mig. Sedan 2009 har jag fyllt den här sidan med händelser ur mitt liv, delat med mig om både gott och ont och fått så mycket vänner via bloggen. Jag vill inte radera det här, lika mycket som jag inte vill radera mer saker ur mitt liv. Även om en del av det fortfarande gör ont, så är jag ändå glad att ha minnena.
 
Med andra ord tror jag att knappen "radera" får hållas borta för en stund.
 
 

 
 
Have you ever thought of how easy it is to just push the "delete" button? You just aim for the button, and click once for delete. Sometimes there may come a pop up saying "Are you really sure?", but often everything just goes away by that one click. What if it would be that easy in real life also?
 
When you delete something from your own life, or lose something, there are always memories and feelings left behind. That makes forgetting about stuff even more harder, almost impossible. Every day I'm reminded of things I tried to delete from my memory, happenings I just want to forget and moments I wish would just go away. The strange thing is, nothing ever goes away, fully.
 
Today I tried to delete my blog, I was one klick away from removing everything I've written and leave it behind me. That's when it hit me, I'm about to make a hughe mistake. Yes, there are many parts I would love to delete, there are more parts I want to remember. I read through some of my posts, both funny and sad ones and realise that I don't want to delete any of this. Even though I've been a bit inactive for a huge part of this year, my blog is still a big part of who I am. Since 2009 I've filled this site with posts about happenings from my life, both good and bad, and it has given me so much. Many posts still make me hurt, but at the same time I get to keep the memories. 
 
With that said I think I will forget about the "delete" button for a while.
 
 
 
 
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi
 
 
Vem hade tro att ett år kunde gå så snabbt. Idag är det ett år sedan vi arrangerade Galan 2016, och ja det har varit en saknad att inte jobba med Maria och våra dream team, men samtidigt ganska skönt att få fokusera på annat. Kan fortfarande tänka tillbaka på de Galor vi ordnat, och bara känna mig nöjd, glad och tacksam. Det var fina upplevelser, lärorikt och också så roligt. 
 
 
Who could have thought tha a year could go by so fast. Today it's exactly one year ago we arrange our blogevent Galan 2016, and yes I've missed working with Maria and our dreamteams, but at the same time it has been quit nice to focus on other things this year. I still think back on the two events we arrange, and I feel happy, yhankful and so pleased with the results. It was an amazing experience and so much fun.
 
 
 
 
 
 
 
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi
 
 
Måndag morgon, och gymnastiksäsongen är över. Hösten har varit så lyckad, intressant, rolig och verkligen inspirerande. Har pendlat mellan Jakobstad och Åbo mer än någonsin, men är också väldigt tacksam för det. Har fått delta med både mina flickor och vänner hemmifrån, och också töserna i Åbo. Fysiskt är jag otroligt trött, och har en miljon saker att återgå till, men kan åtminstone vara en nöjd tränare, domare och så lyckligt att få vara med två så fina föreningar som Fitness idrottsförening och Pyrkivä Gymnastics. 
 
Igår kväll kom jag hem från säsongens sista tävling i Mariehamn, vilka var Finlands Svenska Gymnastikförbundets mästerskapstävlingar. Vi hade jätte roligt, och viktigaste var att alla skulle trivas och känna sig nöjda med sina prestationer. En super bra tävling att avsluta säsongen med, och jag ser redan så mycket fram emot vårens tävlingar. Nu, tänker jag ta en lång, LÅNG paus mentalt från allt som heter tävlingar och bara fokusera på att få alla mina måsten gjorda, och återgå till ett lite lugnare liv. Bloggen har varit tyst på grund av att jag spenderat helgerna i salarna och veckorna med arbete och sömn de få stunder jag haft tid. Nu framöver hoppas jag på en aktivare uppdatering! 
 

 
Monday morning, and finally the gymnastics competitionseason is over. This fall has been a success, so much fun and so interesting. Even though I've travelled a lot between Jakobstad and Åbo, I feel so thankful for having the opportunity to be apart of two wonderful organisations, Fitness idrottsförening and Pyrkivä Gymnastics. 
 
Last night we came home from the last competition for this season, and we had a blast. All the gymnasts had fun, and this was a good one for ending the seasons. Now it's time to settle back for a while, and focus on all my "must-do's". Hopefully this blog will be a bit more active from now on, hihi.
 
 
 
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi