Jag brukar vanligtvis inte klaga på staten, men det finns vissa beslut som görs som jag verkligen inte förstår mig på. Jag ställde upp i kommunalvalet för jag vill kunna påverka beslut i hemkommunen, och också lära mig mer om politiken. Ändå ifrågasätter jag fortfarande de som sitter högre upp, och tar beslut som verkar göra allt sämre och sämre. 
 
Ett beslut som jag verkligen inte tycker om, är det att unga som deltidsjobbar vid sidan av studierna (istället för att ta lån) straffas vid årets slut eftersom många gånger far inkomsterna över inkomstgränsen. Staten valde att sänka studiestödet, och göra det ännu svårare att få bostadsbidrag om man bor hemifrån. Skulle jag inte deltidsjobba, skulle jag inte ha råd att bo och studera i Åbo. Det är ingen dyr stad, och vi har inte en värst hög hyra, men det kostar att leva helt enkelt. Dessutom har fler och fler arbetsplatser börjat lägga till fler erfarenhetsår på kraven, och hur har staten tänkt man ska hinna få dessa erfarenheter om man bara studerar? Kampen om sommarjobb är hård, och man får alltid inte ens ett jobb inom branchen man studerar till, så hur skall man annars få denna erfarenhet om man inte jobbar vid sidan om studierna? 
 
 
Jag har några förslag som jag gärna skulle jobba vidare på och se att skulle få förändring. 
 
1. Finland skulle kunna ta lite inspiration från Åland. Där räknas inkomsterna på september-maj, inte januari-december. Dett betyder att Ålänningarna kan jobba rejält under sommaren, utan att sen lida för det när studierna börjar igen. 
 
2. Inkomstgränsen höjs mera. Den höjdes redan en gång, med några fjuttiga hundralappar. Lyfter man studiestöd för 9 månader har man än gräns på ca 11800, och den gränsen skulle kunna vara högre. Som sagt, varför straffa unga som samlar erfarenhet och möjligheter? Inte vill väl staten att unga ska vara skuldsatta resten av livet?
 
3. Ta tillbaka bostadsbidragets som det var förr. I dagens läge betalar kela inte ut bostadsbidrag till en person, om dennes pojk-/flickvän har ett jobb. Skulle jag inte fått studieplats nu, skulle varken jag eller Anders få bostadsbidrag. Det betyder att endera skulle jag måsta betala HELA vår hyra, eller så skulle Anders också skaffa ett deltidsjobb eller ta studielån. Sedan när blir man någons förmyndare när man endast är sambos? Bara för att vi bor tillsammans betyder det inte att jag vill/kan betala för hans levnad. Skulle förstå detta om vi vore gifta, men nu just är vi sambos och har varsin ekonomi att sköta. 
 
 
Har i fler idéer, bring it! 
 
 
 
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi
Kommentarer
1
Ida

Förstår var din ilska kommer ifrån, men jag har väl kanske en annan synpunkt till en viss del.

Vi har det väldigt bra i Finland med det studiestödet vi får, till och med i Sverige är studiestödet huvudsakligen lånebaserat. Rätta mig om jag har fel, men Finland har antagligen högst studiestöd i världen (i pengar som man alltså får behålla). Det är absolut ingen skam i att lyfta studielån. Och nej man blir inte "skuldsatt för resten av livet" av studielån. Inte i Finland i alla fall. Studielånen är otroligt förmånliga och blir man utexaminerad i tid får man tillbaka en stor del av pengarna.

Att utbilda sig är en investering, så har det i alla fall alltid varit, men i Finland är det nu för tiden en allmän uppfattning att "allt ska vara gratis". Studiestödet är till för att man inte ska behöva jobba då man studerar, så att man kan satsa sin tid på att faktiskt studera. Om man väljer att jobba ändå så att man har tillräckligt med pengar för att klara sig, så behöver man ju inte studiestöd, i alla fall inte i samma utsträckning. Förstår du mitt tankesätt?

Angående reformen av studiestödet och bostadsbidraget som skedde här nyligen så måste jag säga att mitt bostadsbidrag höjdes rejält så jag är riktigt nöjd med förändringarna. Får nu ca 70€ mer i månaden än i våras + att man nu får bostadsbidrag även på somrarna. Har förstått att det är jobbigare om man bor med någon annan, men de problemen löses väl om man har separata hyreskontrakt enligt vad jag har hört?

Själv anser jag att det största problemet har att göra med hur högskolorna finansieras. Det nuvarande systemet fungerar inte alls och utbildningsnivån blir lidande. Vi blir av med utrymmen och fler och fler lärare blir uppsagda. Det har börjat gå så pass långt att jag har börjat tycka att en införing av symboliska terminsavgifter skulle vara en bra idé. Inser att detta är rätt så provocerande för vissa, men skulle hellre betala en liten summa pengar för att säkerställa en bra utbildning än att få en dålig utbildning gratis.

Svar: Tack för din kommentar, tycker det är intressant med olika synpunkter.
Är mycket medveten om att vi har det bra ställt när man jämför med resten av världen. Men ändå ifrågasätter jag varför det sparas in på det som vi faktiskt har bra i landet? Väldigt många av mina bekantas föräldrar betalar fortfarande av på sina studielån, och de är långt över 50.. Jag vill inte tro att jag själv ska måsta betala tillbaka så pass länge (förstår är det väl upp till var och en hur man gör med betalningen..).

För tillfället känner jag inte så många som klarar sig på endast studiestödet. för de flesta blir det tillsammans med eventuella bostadsbidrag ca 400-450€ i månaden, vilket för många inte ens täcker hela hyran. Det att ha separata kontrakt så är inte något som alla hyresvärdar går med på, vår sade att det inte var möjligt exempelvis.. En annan av mina bekanta gjorde så att hon och hennes sambo har skilda kontrakt, men kela tyckte ändå att hon skulle betala hela deras hyra eftersom hon arbetar, så hennes pojkvän får idag lite på 200€ för sitt studiestöd. Även om de valt att bo tillsammans så vill ju kanske inte hon måsta vara den som betalar allt för dem?

Håller med dig på sista punkten, tycker verkligen inte att högskolorna prioriteras alls och de problem som finns verkar inte få vettiga lösningar. Är kanske inte så woop för terminsavgifter (eftersom jag anser att alla skall ha samma möjligheter att studera, de får inte bli en pengafråga), men hur man hanterar och sköter sin egen ekonomi är en annan sak sedan.
Ida-Marie

2
janina

alltså, jo, vi har de sjukt bra. men ja sku aldri ha klara studietiden utan jobb vid sidan om så fattar int hur folk får de att gå ihop utan att jobba. fick allti skjuta till med 100e av intjänade pengar för att ens få hyran betald, å då studera jag i rätt så billiga vasa. sku aldri ha råd med tex helsingfors? o joo, OM MAN HAR tillräckligt så e de klart man ska betala själv. men gränsen e seriöst fattigdomslåg här. 11,000e årsinkomst e helt för lågt. Sverige, Norge, Danmark har alla över 18,000e som lägsta gräns o ditåt borde vi sträva. om man får 45 studiepoäng så ska man ha rätt till 9 stöd. Tänk vilken DRÖM om vi skulle få tjäna 18000 per år vid sidan om studierna :D
Eller gå enligt en Ålandsmodell (?) där man räknar inkomsterna från september-maj och skippar sommarmånaderna. När man jobbar betalar man skatt = betalar sina egna stöd? ;) Mer pengar i rörelse = bättre köpkraft, hela lande vinner ju på de.

http://yae.blogg.se
Namn

Mail

URL



Kom ihåg mig?
Trackback
google-site-verification: google5984d66a20744008.html